Ordlista över sjötermer

Att ha koll och förstå olika sjötermer kan vara svårt ibland, även för de mer sjövana. Därför har vi tagit fram en enklare ordlista med vanliga och mer ovanliga termer som kan hjälpa dig på däck!

Här följer en ordlista:

Sjötermer på A

Akter - Den bakersta delen av båten. Motsats till för.   

Akterhack - En konstruktion eller plattform på båtens bakre del (akter), oftast använd för olika arbetsuppgifter eller förvaring.  

Akterpulpit - Ett skyddande räcke eller ram runt akteränden av båten, som ger stöd och säkerhet för besättningen.  

Akterstäv - Den bakre delen av båtskrovet.  

Akteröver - Riktning mot baksidan av båten.   

Angöra - Närma sig eller nå en viss punkt eller plats, ofta i syfte att lägga till vid en kaj eller hamn.  

Ankare - En tung kropp som används för att förankra båten till havsbottnen.   

Avdrift - Den laterala rörelsen av en båt bort från den tänkta kursen, orsakad av vind eller ström.  

Sjötermer på B 

Babord - Vänster sida av båten när man står vänd mot fören. Motsats till styrbord.   

Ballast - Material som används för att balansera båten och sänka tyngdpunkten.   

Beslå - Fästa eller säkra ett segel med slåar eller andra medel.  

Besättning - Den grupp av personer som arbetar på och hanterar båten.  

Bidevind -Att segla så nära vinden som möjligt utan att tappa onödig fart.

Bimini - Ett tygtak som används på båtar för att ge skydd mot solen.

Bleke - Ett uttryck för stilltje eller att det är vindstilla. 

Block - En trissa som man drar skot och fall igenom.  

Bog  - Den del av fartygets sida som ligger mellan fören och mitten av båten.   

Bom - En horisontal stång som håller nederdelen av seglet sträckt.  

Bränning - Område där vågor bryter, ofta vid grunt vatten eller andra hinder.  

Båtshake - En stång med en krok eller spets på änden som används för att dra eller putta mot objekt i vattnet.   

Bära av - Att ändra en båts riktning bort från vinden.  

Sjötermer på C

Clamcleat - En typ av skotstopp som används för att snabbt och enkelt fästa en lina.  

Sjötermer på D

Dinge - En liten båt eller jolle används för att transportera personer eller varor mellan ett båt och land.  

Dirk - En lina som används för att stödja en bom eller mast.  

Distansminut - En enhet för mätning av geografiska avstånd. En distansminut motsvarar ungefär 1,852 meter.

Dragg - Ett slags lättankare med fyra flyn som är infällbara mot läggen för att underlätta stuvning.  

Dragga - Innebär att båtens ankare inte fått fäste i havsbotten. Det drar, eller draggar, alltså på botten eller i vattnet vid förflyttning. Kan även betyda att söka av botten för att försöka få tag i ett föremål på botten i syfte att bärga det.

Driva - Att låta ett fartyg flyta fritt med strömmen eller vinden, utan att använda motorkraft eller segel.  

Durk - Golv på en båt.  

Dykdalb - En pål eller stolpe som är förankrad på havsbotten. Används för att fästa fartyg eller för att markera en specifik punkt i vattnet.  

Dyvika - Bottenplugg, eller dyvika, är en propp eller en plugg som används för att tillsluta ett avtappningshål i botten på en båt. Hålet sitter i aktern, båtens bakre del. Dyvikan ska tas ut på vintern när båten tas upp på land för att eventuellt tömma ur kondensvatten som kan finnas i båtens skrov. 

Däck - Det övre golvet på en båt där människor kan gå.   

Dävert - En kranliknande anordning på ett fartyg som används för att lyfta och sänka små båtar eller last.  

Sjötermer på E

Eka - En mindre roddbåt, ofta öppen och byggd i trä.    

Ekolod - En enhet som använder ljudvågor för att mäta vattendjup och lokalisera objekt under vattenytan.  

Sjötermer på F

Fall - Linor som används för att hissa eller sänka segel på en båt.  

Falla - Att ändra riktning på en båt så att den går mer med vinden, eller att släppa ut ett segel.  

Fender – Ett skydd, oftast en uppblåsbar kudde, som används för att skydda båten mot skador vid förtöjning eller när man ligger bredvid ett annan båt.  

Fira - Att släppa ut eller lossa på ett rep eller en lina, ofta i samband med att sänka ett segel eller justera dess position.  

Flybridge - En styrplats på övre däck av en båt, som ger en bra överblick över omgivningarna.  

Fock - Ett mindre segel som används framför masten på en segelbåt.  

Fockedrevsudd – ett handtag av tågvirke, fäst vid skeppsklockans kläpp, man har i handen då man slår glas, enklast splitsat som en lång spansk tagling.

Fribord - Avståndet mellan vattenlinjen och det högsta punkten på båtskrovet.  

Frälsarkrans - Ett annat namn för en räddningsboj eller livboj. Ett flythjälpmedel som kan kastas till en person i vattnet för att hålla dem flytande.  

För - Den främsta delen på en båt. Motsats till akter.   

Förhala - Att dra eller flytta något, ofta ett rep eller en lina, i en specifik riktning.  

Förpik - Det främsta utrymmet eller kabinen i en båt, ofta använd för förvaring eller som sovplats.  

Försegel - De segel som är används framför masten på en segelbåt, inklusive fock och genua.  

Förstag - En lina som löper från mastens topp ner till fören på båten och ger stöd till masten.  

Förstäv - Den främre delen av på en båt. Det är kölens förlängning framåt och uppåt.  

Förtöja - Att säkra ett fartyg vid en kaj, boj eller annan förtöjningsplats med linor eller kättingar.  

Sjötermer på G

Galär - Ett historiskt sjögående fartyg som drivs av åror och ibland även segel, oftast använd under antiken och medeltiden.  

Gast - En person som hjälper till med olika uppgifter på en båt, utan att vara en del av den ordinarie besättningen.  

Gennacker - Ett stort, lätt segel som används för att maximera fart vid segling. 

Genuafock - Ett större försegel som går bakom masten, används för att få extra kraft vid kryss och halvvind.  

Gippa - Att ändra en båts riktning genom att föra aktern genom vinden, så att vinden kommer från motsatt sida.  

Gira - Att ändra riktning med en båt, ofta genom att vända fören mot vinden.  

GPS - Global Positioning System, ett satellitbaserat system för att bestämma en enhets exakta geografiska position.  

Sjötermer på H

Hala - Att dra in eller strama upp en lina eller ett rep, ofta i samband med att hissa ett segel eller justera dess position.  

Halkip - En öppning eller ett beslag som sitter i eller på relingen på en båt.

Halvvind - En segelkurs där vinden kommer in snett bakifrån, vilket är en snabb och effektiv vinkel att segla på.  

Sjötermer på J

Jolle - En mindre båt, ofta använd som en komplement till ett större fartyg, eller för nära-kusten segling eller rodd.

Julle - En båtmodell som är klinkbyggd (byggd med bordläggningsplankor lagda omlott) med tvär akter. Ej att förväxla med jolle.  

Järngenua - Ett skämtsamt uttryck för en segelbåts motor, särskilt när den används istället för att segla.

Sjötermer på K    

Kapell - Ett skyddande överdrag eller "tält" för en båt, som skyddar mot väder och vind.  

Karbinhake - En typ av metallhake med en fjäderbelastad grind som används för att snabbt och enkelt fästa linor eller andra föremål.  

Ketch - En typ av segelbåt med två master, där den främre masten (stormasten) är högre än den bakre (mesanmasten).  

Kick - En anordning som används för att kontrollera bommens vinkel i förhållande till masten, förhindrar att den lyfter för mycket vid vindbyar.  

Knap - Ett T-format beslag av trä, metall eller plast som används för att belägga (fästa) linor: till exempel flagglinor eller skot och fall ombord på båtar.  

Knop - En enhet för att mäta hastighet till sjöss, 1 knop = 1 sjömil per timme.   

Knop (knut) - En knut med ett rep eller tågvirke används ofta för att säkra, fästa eller sammanbinda föremål ombord på en båt.  

Kogg - Ett historiskt fartyg med brett skrov och höga sidor, ofta använt under medeltiden.  

Koj - En säng eller sovplats på ett fartyg, oftast under däck. 

Kontrakurs - En kurs som är motsatt riktning av den ursprungliga kursen, ofta använd för att återvända till en tidigare punkt.  

Krabb sjö - En sjö med korta, branta vågor som gör det svårt att segla eller manövrera ett fartyg.  

Krus - En gammal term för små vågor 

Kryssa - Att segla mot vinden genom att följa en sicksakkurs, med regelbundna ändringar av riktning.  

Kurs - Den planerade riktningen eller vägen som båten följer över vatten.   

Kutter - En mindre, enmastad segelbåt med en enkel rigg, eller en mindre motorbåt. 

Köl - Kölen sitter längst ner på skrovets botten och fungerar som båtens rygg. Kölet på en segelbåt utgör förutsättningen för att båten ska kunna kryssa. Med sin vikt ska kölet motverka den krängning som kan uppstå när vinden drar i seglet. Den ska även minska båtens avdrift. 

Kölsvin - Kölsvin är en längsgående balk eller planka i en båt  och kan vara gjord av trä, järn eller stål. Kölsvinsbalken eller plankan är fäst invändigt ovanpå bottenstockar med genomgående bultar genom kölen; dess uppgift är att förstärka skrovet.  

Sjötermer på L

Lanterna - En lampa eller ljus på en båt som används för att signalera dess position och avstånd till andra fartyg.  

Levang - en långskaftad borste med hård kort borst som framförallt används när man skrubbar däck.

Logg - Ett instrument för att mäta ett fartygs hastighet genom vattnet.  

Loggbok - En bok där händelser, observationer och andra anteckningar om båtens resa registreras.  

Lots - En person som hjälper fartyg navigera genom svårnavigerade vatten.   

Lova - Att ändra en båts riktning så att den närmar sig vinden, ofta för att undvika ett hinder eller justera seglen mot vinden.  

Lovart - Den sida av båten som är mot vinden; även riktningen från vilken vinden blåser.  

- Den sida av ett fartyg som är skyddad från vinden; även ett område som är skyddat från vind genom naturliga eller konstgjorda strukturer.  

Läns - En segelkurs där båt seglar med vinden bakifrån.  

Länsa - Att ta bort vatten eller annat material från däck eller inne i båten, oftast med hjälp av pumpar, hinkar eller öskar.  

Sjötermer på M

Mantåg - Ett skyddsräcke längs båtens sidor, som ska förhindra att personer faller över bord.  

Mast - Den höga, vertikala stången på en segelbåt, vanligen använd för att hålla upp segel.   

Mesanmast - Den bakre masten på ett fartyg med flera master, som ketch eller yawl.

Mojna - När vinden eller vågorna minskar i styrka eller intensitet.  

Sjötermer på N

Navigera - Att bestämma och följa en kurs eller rutt över vatten, ofta med hjälp av navigationsinstrument och kartor.  

Nordlig - En vind som blåser från norr, eller en kurs som är riktad mot norr.

Sjötermer på O

Ostlig - En vind som blåser från ost, eller en kurs som är riktad mot ost.

Sjötermer på P

Pentry - Ett litet kök ombord på ett fartyg, där mat lagas och förbereds.  

Pollare - En pollare är en permanent fäst konstruktion i marken som kan användas för att förtöja fartyg vid en kaj. Pollare finns även ombord på fartyg avsedd för att göra fast förtöjningstross och liknande grövre tågvirke.  

Position - Den geografiska plats där båten befinner sig vid en given tidpunkt, ofta bestämd med GPS eller andra navigationsinstrument.   

Prick - Ett sjömärke, oftast flytande, som används för att markera en viss plats i vattnet, som ett hinder eller en sjöväg.   

Pråm - En flatbottnad båt som används för att transportera gods, ofta bogserad eller skjuten av andra fartyg.  

Pulpit - Pulpit är ett relingsräcke i fören på båten och akterpulpit är samma räcke i aktern på båten.

Pålstek - En typ av knut som används för att skapa en ögla i slutet av ett rep, som sedan kan användas för att fästa repet till något.  

Sjötermer på R

Rank - En båt beskrivs som rank om den har en tendens att luta kraftigt, antingen på grund av design eller lastning.  

Reling - Ett skyddande räcke längs sidorna av ett fartyg eller båt, som hjälper till att förhindra att personer eller föremål faller över bord.  

Reva - Att minska seglets yta för att minska kraften från vinden, oftast genom att rulla upp eller reva en del av seglet.  

Rigg - Sammanfattningen av alla master, bommar, segel, och linor på en segelbåt.  

Rorkult - En spak eller handtag som är ansluten till roder och används för att styra ett fartyg.  

Ruff – Den del av en båten som innehåller hytter, pentry, och andra inre utrymmen.  

Räddningsväst - En flytväst som används för att hålla en person flytande i vattnet, ofta använd vid nödsituationer eller överlevnadssituationer.  

Sjötermer på S

Schackel - En u-formad bygel med bult, som bland annat används för att förena två kedjor eller linor.  

Segel - En duk som används för att fånga vinden och driva ett fartyg framåt.  

Seglarväst - En speciell typ av flytväst designad för seglare, som ofta har extra funktioner som fickor för små föremål eller en sele för att fästa sig till båten.

Sittbrunn - Ett öppet utrymme på däcket av en båt där besättningen kan sitta eller stå medan de seglar.  

Sjökort - En karta över ett område av vatten, med information om djup, sjömärken, faror och andra navigationsdetaljer.  

Sjökortsplotter - En elektronisk enhet som använder GPS-data och sjökort för att visa ett fartygs position och planera dess rutt över vatten.  

Sjömil - Enhet för avstånd till sjöss, motsvarar 1852 meter.   

Sjömärke - Ett fast eller flytande märke som används för att markera faror, navigationskanaler eller andra viktiga platser på vatten.  

Skot - Ett rep eller en lina som används för att kontrollera positionen av ett segel i förhållande till vinden.

Skota - Att justera positionen av ett segel genom att dra in eller släppa ut skotet.  

Skott - En vertikal vägg eller barriär inuti en båt, som delar upp det inre utrymmet i separata avdelningar.  

Skrov - Den yttre strukturen av en båt.

Skylight - Ett fönster eller öppning i taket på en båt, som tillåter ljus och luft att komma in i det inre utrymmet.    

Slacka - Att minska spänningen i ett rep eller en lina, ofta för att justera positionen av ett segel eller annat objekt.  

Slagsida - En bestående lutning av ett fartyg mot en sida, ofta på grund av ojämn lastning eller skada.  

Slup - En typ av segelbåt med en enkel mast och ett huvudsegel och ett eller flera försegel.  

Slå - Att ändra en segelbåts kurs genom att vända fören genom vinden, så att vinden kommer från motsatt sida.  

Släppa - Att lossa eller frigöra något, som att släppa ett ankare eller släppa ett rep.  

Slör - En segelkurs där vinden kommer in snett från aktern, vilket är en mellanposition mellan halvvind och läns.

Smult - Lugnt och stilla vatten utan vågor eller vind.  

Spill - En mekanism för att dra in eller släppa ut ett rep eller en lina, ofta använd för att justera segel eller andra riggdelar.

Spinnaker - Ett stort, ofta triangulärt, segel designat för segling med vinden akterifrån, och används framför allt under kryss och länskörning för att öka fartygets fart.   

Spira - Spira, eller spirbom, är en stång eller rundhult som spänner ut ett segel i riggen på en segelbåt, till exempel ett försegel som en spinnaker eller en genua.  

Splejs - En metod för att permanent sammanfoga två ändar av ett rep eller tågvirke genom att fläta samman dess fibrer eller trådar, vilket skapar en stark och hållbar förbindelse.  

Spridare - Horisontella stänger eller stag som sträcker sig ut från en segelbåts mast, vilka fungerar som ett stöd för att fördela belastningen från seglen och förhindra att masten böjer sig eller knäcks.   

Spring - Ett rep som används för att säkra ett fartyg vid en kaj eller boj, ofta i en vinkel mot fartygets längdaxel.  

Stag - Ett rep eller en kabel som används för att stödja en mast 

Stagsegel - Ett triangulärt segel som är fäst vid ett stag, som löper mellan masten och bogsprötet eller fören av fartyget.

Stickkoj - En liten, ofta trång sovplats ombord på en båt, vanligtvis belägen i besättningens utrymmen eller i andra utrymmen med begränsad plats.  

Storsegel - Det största och primära seglet på en segelbåt eller ett segelfartyg, vanligtvis monterat på båtens huvudmast och är centralt i att generera framdrift genom att fånga vind.  

Stuva - Att ordna eller packa gods, utrustning eller förnödenheter ombord på ett fartyg på ett säkert och organiserat sätt för att optimera utrymmesanvändning och underlätta åtkomst.  

Styrbord - Den högra sidan av ett fartyg eller en båt när man står vänd framåt mot fartygets eller båtens förliga del (framåt).   

Styrhytt - En plats på ett fartyg där roder och andra kontroller finns och från vilken fartyget styrs.  

Stå - Att hålla eller fortsätta med den nuvarande kursen och hastigheten. 

Stäv - Den främre delen av ett fartyg, där skrovet smalnar av mot fören.  

Stävgatt - En öppning eller passage i stäven på ett fartyg, som används för att lossa eller lasta varor.  

Svaj- En position där en båt är förankrat och kan röra sig fritt runt sitt ankare, oftast i ett skyddat område av vatten.  

Svajankare - Ett ankare som används när ett båten svajar, oftast avsedd att hålla båten på en bestämd plats men tillåter viss rörelse runt ankarpunkten.  

Svajförtöjning - Innebär att ett fartyg eller en båt är förankrad vid en punkt, vilket tillåter den att röra sig fritt och svaja med strömmar och vindar, samtidigt som den hålls på en bestämd plats. 

Sydlig - En vind som blåser från syd, eller en kurs som är riktad mot syd. 

Sätta segel - Att hissa och arrangera seglen på ett fartyg eller en båt för att förbereda sig för segling och dra nytta av vindkraften för framdrift.  

Sjötermer på T

Tajta - Att dra åt eller spänna, ofta i referens till att dra åt ett rep eller skot för att justera ett segels position eller spänning.  

Talja - En anordning som består av skivor och rep eller vajer, använd för att lyfta tunga föremål eller för att utöva en dragkraft, ofta använd inom segling för att justera segel och andra utrustningar med mekanisk fördel.  

Tamp - Tjockt rep för förtöjning eller bogsering.   

Tonnage - En mått på ett fartygs storlek eller kapacitet, oftast uttryckt i ton.  

Toppvant - Ett rep eller en kabel som används för att stödja toppen av en mast och som löper från masttoppen ner till däcket eller skrovet.  

Travare - En liten båt som används för att transportera människor eller gods mellan ett större fartyg och land.    

Trimplan - Justerbara plattor monterade på båtens akter, använda för att kontrollera och optimera båtens position och stabilitet i vattnet, särskilt vid höga hastigheter.  

Tågvirke - Generellt begrepp som hänvisar till olika typer av rep och linor som används ombord på fartyg och båtar för olika ändamål, som att hantera segel och förtöjning.

Törn - En arbetsperiod ombord på ett fartyg, under vilken en del av besättningen arbetar medan andra vilar.  

Sjötermer på V

Vajer - En kraftig kabel eller lina som används för att stödja strukturer som master på en båt.   

Vant - Starka kablar eller tågvirken som löper från toppen av masten ner till däcket på en segelbåt, och som stödjer och stabiliserar masten, särskilt under påfrestningen från seglen.  

Vattenlinje - Den linjen längs ett fartygsskrov som möter vattenytan, vilken varierar beroende på fartygets last och ballast.  

VHF - “Very High Frequency" och är ett radiospektrum som används för kommunikation inom maritima och luftfartsområden, med ett frekvensområde mellan 30 och 300 MHz.  

VHF radio - Radioutrustning som opererar i VHF-bandet, använd för maritim kommunikation mellan fartyg och kuststationer, och som erbjuder viktiga säkerhetsfunktioner inklusive nödanrop.

Vindhäck - Ett skyddande hinder på ett fartygs däck som skyddar besättningen från vind och vågor.  

Vinkel - En enhet för att mäta vinkeln mellan två linjer och ytor, ofta använd inom navigering för att bestämma kurs eller position.  

Vinsch - En mekanisk anordning som används för att dra in eller släppa ut rep, kablar eller kedjor, oftast driven av en motor eller manuell kraft.  

Väja -Att ändra kurs eller hastighet för att undvika en kollision eller ett hinder, enligt reglerna för väjningsplikt till sjöss.  

Västlig - En vind som blåser från väst, eller en kurs som är riktad mot väst.  

Walkaround - Båtdesign där det finns en gångväg runt hela båten, vilket underlättar rörelse och åtkomst till olika delar av båten utan hinder.  

Sjötermer på Å

Åra - Ett redskap som används för att driva en båt framåt genom att de dras genom vattnet. De består av ett långt skaft med ett brett blad i ena änden.  

Sjötermer på Ä

Äring - En tunn lina, ofta av nylon, som används till exempel för att fästa bojar och flaggor.    

Äsping - Specifik typ av träplanka, ofta använd som en del av skrovkonstruktionen i traditionell båtbyggnad, och som är karaktäriserad av sin långa, smala form.  

Sjötermer på Ö

Öga - Ögla eller loop vid änden av ett rep eller ett tågvirke, som används för att fästa eller koppla samman med andra föremål eller utrustning.  

Öskar - Trä- eller plastkärl eller spannar, oftast med ett handtag, som används ombord på fartyg för olika ändamål, som att hämta vatten eller förvara små föremål.  

Överbyggnad - De strukturer som finns ovanför ett fartygs huvuddäck, inklusive bryggor, hytter och andra överbyggnader.  

Överlöpare -Ett rep eller en lina som löper över något, som ett räcke eller en master, och som används för att säkra eller stödja något.  

Översida -Den del av ett fartyg som är ovanför vattenlinjen, inklusive däck och överbyggnader.