Sök på Svedea.se
Pixie bob är en relativt ung kattras med ursprung i USA under 1980-talet. En kvinna, Carol Ann Brewer, tros vara rasens grundare. Hon tog hand om en vildliknande katt som fått ungar med en annan liknande hankatt. En av dessa ungar, Pixie, blev starten för rasen – därav namnet Pixie bob.
Man misstänkte först att dessa katter var resultatet av en naturlig parning mellan tamkatt och vild rödlo (bobcat), men DNA-tester visar att pixie bob är en helt och hållet tam kattras. Rasen erkändes officiellt av TICA (The International Cat Association) 1998 och har sedan dess fått en trogen skara entusiaster.
Pixie bob ser ut som ett litet lodjur med kraftig kropp, kort svans (därav “bob”) och ett uttrycksfullt ansikte. Många har också små tofsar på öronen och ett pälsmönster som påminner om vilda katter.
Rasen är en medelstor till stor katt, där hanarna väger mellan 6–7 kg och honorna något mindre. Den växer långsamt och den kan ta upp till fyra år på sig att bli fullvuxen.
Pälsen är tät, vattenavvisande och kan vara kort- eller långhårig. Färgen är oftast brunmelerad med tydliga prickar eller ränder.
Pixie bob katter är polydaktyla, vilket betyder att de har fler tår än normalt, ibland upp till sju tår på varje tass! Detta är godkänt inom rasstandarden och anses snarare vara en charmig och unik egenskap än något som påverkar kattens hälsa eller rörlighet.
Trots sitt vilda utseende är pixie bob en snäll, lojal och tillgiven katt. Den beskrivs ofta som "hundlik" i sitt beteende, då många pixie bobs gillar att gå i koppel, apportera leksaker och följa ägaren i hemmet.
Pixie bob är lugn och anpassningsbar, vilket gör den till ett utmärkt val för familjer och ensamhushåll. Den kommer ofta bra överens med barn och även hundar.
Pixie bob gillar att vara nära människor, men kräver inte ständig uppmärksamhet. Den är kelig, men på egna villkor.
Pixie bob är i grunden en frisk och robust ras. Eftersom den avlats genom naturliga parningar har den bra genetisk variation, vilket minskar risken för många ärftliga sjukdomar. Det finns inga kända rasspecifika sjukdomar som är vanliga hos Pixie bob katter.
Precis som alla katter kan den dock drabbas av vanliga problem som tandsten, övervikt eller urinvägsproblem, särskilt om den inte får tillräckligt med motion eller rätt kost. Med god omvårdnad kan en Pixie bob leva mellan 13 och 15 år, ibland ännu längre.
Pixie bob är intelligent och gillar att bli stimulerad fysiskt och mentalt. Även om den är ganska lugn inomhus, behöver den regelbunden lek och aktivitet för att må bra. Enligt många ägare gillar pixie bob katter att leka apport, gå på promenad med sele eller lösa enkla pussel.
De går ofta att klickerträna, vilket gör vardagen rolig för er båda. Jobbar du hemifrån eller har en aktiv vardag där katten får vara med, kommer pixie bob att trivas.
Trots sin “rufsiga” look är pixie bob lättskött. Dess täta päls kräver bara en borstning i veckan för att hållas i toppskick och minska risken för tovor – särskilt hos de med långhårig päls.
Rasen fäller måttligt, men mer vid årstidsväxlingar. Regelbunden borstning hjälper också till att hålla ned mängden katthår i hemmet. Utöver pälsen är det bra att se över klor, öron och tänder regelbundet.
Även om den ser ut som ett vilt lodjur är Pixie bob en helt tam kattras utan bobcat-DNA.
Det går utmärkt så länge den får tillräckligt med stimulans, lek och sällskap.
Den är tålig, social och gillar barn. Den fungerar även bra ihop med andra husdjur.
Den behöver daglig aktivering, men inte i överdriven mängd. Lek, klätterträd och interaktiva leksaker räcker långt.
Nej, men den fäller måttligt och vissa allergiker kan ändå tolerera rasen bättre än andra.
Odd Einar Bruem
Chef djurförsäkringar
Odd Einar Bruem är chef för djurförsäkringar på Svedea och har en lång erfarenhet inom försäkringsbranschen. Under sin tid på Svedea har Odd Einar arbetat för att öka transparensen inom djursjukvården och har bland annat engagerat sig i forskning för att motverka ökande veterinärkostnader. Han har också deltagit i debatter om behovet av större pristransparens inom djursjukvården.