Sök på Svedea.se

En ung tjej stå i en tv-studio

Saga – en lycklig hundstipendiat

Fia Hagström i Kiruna såg ett inlägg om hundstipendiet på vår facebooksida och tyckte att det skulle passa perfekt för hennes hundtokiga dotter, Saga, som då var 12 år. Utan att säga något ansökte hon och turen var på deras sida – Saga blev nämligen en av de 14 som under 2016 fick ett stipendium.

Tack vare Svedeas hundstipendium fick Saga för första gången i sitt liv besöka Stockholms hundmässa. Tanken var att ställa ut schäfern Orca men hon bröt tyvärr klon någon vecka innan mässan. Men Saga och hennes mamma tog sig ändå ner till mässan och vi passade så klart på att ställa några frågor till dem.

Vad är det bästa med hundar?

Saga: Att man kan göra så mycket olika saker och att man hittar så många vänner som har samma intresse som en själv. Det finns inget dåligt i hundvärlden, människor är snälla och så. Sedan håller vi på med bland annat IPO* och det är ju mest i södra Sverige så där är vi rätt ensamma men annars är det många olika människor och så.

Hur fick du veta att du fått Svedeas Hundstipendium?

Fia: Jag blev uppringd av Odd Einar (chef för djurförsäkringar på Svedea) som sa att Saga blivit en av de utvalda och vi kom överens om att jag skulle överraska henne. Så när Saga kom hem från skolan filmade jag henne samtidigt som jag berättade det. Jag som är så blödig hade svårt att hålla mig från både gråt och skratt!

Det är svårt att hålla på med IPO* uppe i Kiruna, förutsättningarna finns inte riktigt. Så det är väl kanske därför Saga fick stipendiet också, för att det är väldigt uppförs här, och det betyder ju väldigt mycket. 

Hur många hundar har ni i familjen?

Saga: Jag har en hund själv, sedan har mamma en hund och pappa har två hundar. Och sedan har jag två draghundar men de bor inte hemma hos oss nu.

Var kommer hundintresset ifrån?

Fia: Man kan nog säga att Saga har hund i blodet. Min morfar är en av de som grundade brukshundsklubben i Kiruna och sedan tog min pappa över med jakthundar och mycket fågelhundar. Och jag har precis som Saga haft hundar runt mig sedan barnsben. Så det ligger nära till hands – det finns hemskt mycket hundhår i Sagas gener.  

Hur ser dina framtidsdrömmar ut?

Saga: Jag vill bli polishundförare, det har jag velat bli ända sedan jag var liten. Sedan vill jag komma upp mot SM och EM och sådant där också men det är polishundförare jag vill jobba som.

Fia: Det har hon nog sagt sedan hon kunde prata, att hon ska bli polishundförare. Man tänker att det ska försvinna med tiden men det håller i sig än.

*IPO står för Internationell prövningsordning och är en tävlingsgren där det ingår fyra olika provformer som syftar till att pröva arbetsförmågan hos hund och förare inom spår, lydnad och skyddsarbete.

Skribent: Frida Sjöquist

Frida lever, andas och jobbar med hund. Förutom att arbeta som skribent på Svedea utbildar hon sig just nu till hundinstruktör. Sitt lilla hus på landet delar hon med en sambo, två hundar och en katt. Och en och annan skogsmus som katten envisas med att dra in.

Facebook

Instagram