Vemod och rastlöshet kryper inpå. Jägare som inte får jaga vankar av och an. Det tar tid innan andra saker tar vid och tomrummet fylls. För den där jakten, den verkar rymma så mycket; spänning, adrenalin och harmoni, naturupplevelser och viltvård, ansvar, lycka, samspel med hund, instinkter, kamratskap, kokkaffe och korv.
Det måste kännas som en evighet till startskottet ljuder igen för de där jägarna. Med jägarna menar jag inte bara de med bössan i näven. Utan även de domesticerade rovdjuren vid deras sida, de som besitter spetskompetens tack vare riktad avel. För dem blir väntan också lång, ibland alltför innehållslös. Hundar blir abrupt arbetslösa. Som hundförare behöver man förstå det. Och fylla jyckens tomrum med något givande. Annars börjar även de vanka.
Det finns så mycket vi kan ladda lågsäsongen med. Många tänker att vila och återhämtning ska stå i fokus. Absolut. Men vila för en hund av denna kaliber innebär inte att sova, vila och sen bli stående långa stunder. Rörligheten behöver bibehållas och jycken bör inte tappa alltför mycket i kondition. Den färskvaran tar för lång tid att bygga upp igen inför varje säsong. Understimulering och extra kilon bör vi sky som noskvalster. En understimulerad hund är aktiv med stresspådrag, det är inte optimalt ur träningsperspektiv och påverkar resultaten. Och att starta i höst med ett par kilos övervikt på hunden blir en enorm belastning för kroppen. Skaderisken ökar avsevärt.
Ge jycken bra förutsättningar så får du en hållbar hund:
En hund som ställs av för plötsligt, speciellt om skador finns med i bilden, kommer garanterat stå med stelheter och snedbelastningar, kortade muskler och senor i augusti när försäsongen ta vid. Att hålla jakthund på så vis är som att låta krutrester besudla Berettan, förträngningarna blir ett faktum och kulan vobblar. Små detaljer gör enorm skillnad
Så medan sofflocket får vänta tänker jag mig en redig efterkontroll av hunden. Hur mår jycken, vad har vi för hundmaterial när säsongen är över? Behöver öron, näsa, hals ses över så skallet sitter där det ska i oktober. Behöver fysioterapeuten knåda upp rörligheten i den där vänsterbogen som kärvat. Kanske tiden kan läggas på rehabövningar som grundar hunden och gör att skaderiskerna minskar. De där lite trista övningarna som gör så stor skillnad, som ger hunden så mycket bättre fysiska villkor. En kiropraktor kanske behöver stöta till den där halskotan som gör att jaktpartnern släpper spåret lite för ofta då det blivit tung att gå med huvudet i marken långa sträckor. Sen behöver foderstaten justeras, högenergifoder trappas ner och ett underhållsfoder sätts in. Kosttillskott som hjälpt till att toppat jycken under högsäsong kan ställas på hyllan.
Tiden kan nyttjas till att se över det som behöver jobbas på inför kommande säsong. Träningsmässigt kanske du och hunden behöver samtränas i vissa sekvenser så hanteringen av olika uppkomna situationer blir optimala. Går det inte längre att blåsa av från ståndskall… då kanske juni kan ägnas åt att träna avbrott i högaktiva lägen (rigga liknande situationer för att få träningstillfällen som grundar förmågan). Finslipa det som behöver justeras.
Innan du vet ordet av är det dags. Dags för de där kittlande förberedelserna. Utrustning ska ses över, kängor fettas, jaktknivar slipas, bössan skjutas in. Hunden bör kollas igenom och vänjas in på ett fettrikare foder någon månad innan jaktstart. Spänst och balans ska maxas. Kondition och styrka ska successivt jobbas upp så jycken toppar när prestationsförmågan behövs som mest. Det som krävs under högsäsong är ofta hårt arbete i många timmar, flera dagar i följ. En otränad hund kan ge dig det på ren motivation och instinkt, men sen krävs flera dagars återhämtning och slitaget är stort. En vältränad hund kan däremot ge dig det och lite till, utan att riskera att hållbarhet och uthållighet tummas på. Återhämtningen går snabbare och spänsten finns där nästa dag.
Så gör dig och hunden en tjänst. Ge er själva de bästa förutsättningarna för en framgångsrik säsongsstart i höst. Det slutar inte nu, det börjar redan nu!
Caroline Alupo
Hundpsykolog & etolog
Caroline Alupo har en mångsidig karriär inom djurvård och beteendevetenskap. Med över 19 års erfarenhet av att arbeta med problembeteenden hos hundar. Hon är också medgrundare till hundappen Petli och föreläser på flera svenska universitet och utbildningar.