Vägen till mc-kort

Förra året blev Emelie Hallberg en av våra Mc-stipendiater. Här berättar hon om drömmen om mc-kort och hur hon till slut tog sig hela vägen i mål.

Hur vet man när en dröm startar? Kanske var det när min fadder kom farandes på en Harley när jag var liten? Eller nedärvt i blodet från min älskade mamma och morfar som åkte hoj som unga? En sak är säker, mullret av en go motorcykel får mig att vilja flyga som en fågel, högt och med utspridda vingar i vinden.

Efter många år bakpå i spättamode tog jag i år det stora klivet och bestämde mig att mc-kort inte enbart är för 20-åringar. Med lite pepp från vänner så köpte jag mig en motorcykel i början på våren, parkerade henne i garaget och fixade övningskörningshandledare. Ungefär i samma veva så berättar min handledare Christer om Svedeas Mc-stipendium. Sent en kväll klickade jag mig in på länken han skickat och skrev några rader om mig själv och min dröm. Sedan gick tiden och jag funderade inte så mycket mer på min anmälan utan planen var att försöka köra så mycket hoj jag bara kunde och förhoppningsvis vara redo att ta kortet framåt nästa sommar.

När det var dags för premiärturen tillsammans med Christer var det med skakiga ben jag körde ut från uppfarten hemma vid huset. Vi begav oss till en öde parkering för att öva växling, bromsning och övergripande hantering. Svettigt värre och lite frusterarande att som vuxen göra nått helt nytt som man faktiskt måste öva på för att bli bra. Efter lite tragglande begav vi oss sedan ut på vägarna och efter några mil började jag slappna av och kunde njuta av landsvägskörningen, vilket var en helt fantastisk känsla. Jag tror jag hade ett leende på läpparna hela turen. Tack snälla Christer för alla mil vi åkt du och jag och den gula övningskörningsvästen.

När det oväntade händer

Och sedan kom drömsamtalet. Det kommer jag nog aldrig glömma. Jag stod i en inredningsaffär och skulle precis betala i kassan. Lite disträ svarade jag på det okända mobilnumret som dök upp, med tanken att det säkert var en försäljare. Men Stefan från Svedea presenterar sig och berättar sedan att just JAG var en av de utvalda stipendiaterna bland 1 500 sökande. Wow!

Om jag ska sammanfatta upplevelsen att få Mc-stipendiet och gå intensivkursen så är gemenskap och glädje orden som kommer till mig. Det var verkligen som att kliva in i en magisk glittrande bubbla där alla känslor och upplevelser känns lite extra mycket. Vi slet hårt, missuppfatta mig inte! Det var många timmar på hojarna men med allas härliga energi och lite galna humor hjälptes vi åt hela vägen.

Jag lämnade tyvärr Jönköping utan mc-kort efter utbildningens sista långhelg, så oerhört ledsen för egen del men samtidigt glad för de andra som klarade uppkörningen. För min del kom nerverna i vägen och jag hade nog inte heller hunnit få tillräckligt bra körteknik och hade dessutom kört lite för lite stadskörning. Men på kvällen samma dag som jag kom hem bokade jag en ny uppkörningstid på Trafikverket och tog sedan kontakt med Nya Mc-utbildarna och Magnus Carlsson i Skövde för att boka in mc-lektioner. Efter några lektioner med honom och egen körning på hemmaplan under sommaren satte jag sedan uppkörningen den 8 augusti. Ord kan inte beskriva den stora lyckan!

Efter en otroligt intensiv, händelserik och härlig sommar vill jag rikta ett stort tack till alla som på något sätt varit delaktiga och har hjälpt mig på vägen – ni är grymma allihopa! Och till dig som funderar på mc-kort – sluta fundera och bara gör det!