Saab – ett tekniskt underbarn före sin tid

Framhjulsdrift gav stabiliteten

I slutet på 40-talet lanserade Saab sin första bil, i en tid då bara ett fåtal bilmärken valde framhjulsdrift. Citroën och DKW var tongivande inom framhjulsdrift, men en milstolpe sattes när Austin Mini lanserades 1959. Denna framhjulsdrivna bil riktade sig dock inte till samma målgrupp som Saab:s nya ”familjebil”, så de kunde ostört växa inom sin egen nisch.

Det fanns dock flera utmaningar med framhjulsdriften som Saab var tvungna att lösa. Konstruktionen var bl a svårare att underhålla, eftersom de främre hjulen också var styrande. Det krävdes drivknutar för drivaxlarna, vilka är känsligare än till exempel stela axlar för bakhjulsdrivna fordon. Trots detta valde man denna lösning och höll sig också fast vid den över lång tid framöver.

Saab ansåg att fördelarna med framhjulsdrift översteg utmaningarna, bland annat en mer kompakt installation som gav utökade utrymmen. Att framhjulen blev dragande istället för skjutande ökade även kurvstabiliteten, dragförmågan och gav en ökad säkerhet vilket genomsyrade många av Saab:s tidiga lösningar. Idag, många år senare, har bilbranschen en helt annan inställning kring detta. Bara ett fåtal fabrikat har bakhjulsdrift och utvecklingen har visat att man tänkte rätt på Saab.

Turbo gav bättre körbarhet

Saab var faktiskt inte först ut med turbo. Tekniken hade sedan tidigare använts av bland annat Chevrolet, Porsche och BMW. Men det Saab gjorde var att montera turbo i en familjebil och förfina laddtrycksregleringen via den så kallade waste-gate ventilen. Som den vane teknikutvecklaren, lanserade Saab även vattenkylda turboaggregat för att öka tillförlitligheten.

Saab var dock först med att utveckla en lättrycksturbo, som snabbt gav deras turbomotorer en mycket bättre körbarhet än tidigare turbobilar. Denna utveckling passade dessutom målgruppen väl och låg helt rätt i tiden.

Turbon var inte bara en teknisk framgång. Den gav samtidigt en enorm marknadsmässig effekt både i Sverige och internationellt. När Saab 99 Turbo visades på Frankfurtsalongen 1977 blev det en stor nyhet som gav många ringar på vattnet i åratal efteråt. Idag kan vi konstatera att Saab definitivt låg i den tekniska framkanten och flertalet bilar nu är utrustade med turbo.

Variabel kompression gav prestanda

Under början av 1980-talet började motorgeniet Per Gillbrand, anställd på Saab, funderaöver en förbränningsmotor med variabel kompression. Behovet hade ökat i och med att Turbo-motorn var etablerad. Anledningen till detta var att kompressionen i en motor måste sänkas om man överladdar med en turbo. Vid de tillfällen laddtrycket är lägre var en högre kompression dessutom önskad för att optimera prestandan.

År 2000 var en prototyp klar och den visades upp på Genèvesalongen. Prototypen var en 1,6-liters kompressormatad, femcylindrig maskin med ledat topplock för att kunna luta med hjälp av avancerad elektronik. Elektroniken tog hänsyn till en mängd olika parametrar åt det ena eller andra hållet och kunde på så vis förändra kompressionsförhållandet (det varierande avståndet mellan kolvens topp och topplocket). Mellan 8:1 och 14:1 i kompressionsförhållande kunde uppnås.

Allt reglerades av motorns datorstyrning beroende på motorns varvtal, gaspedalens läge, tendenser till knackning, bränslets kvalitet, lufttryck, syrehalt i avgaserna och motorns temperatur. Tyvärr nådde Per Gillbrands fina lösning aldrig serieproduktion. General Motors (GM), som då ägde Saab, var inte intresserade och lade ned projektet. Först nu ser det ut som att Nissan förstått storheten i lösningen genom att leverera de första serieproducerade bilarna med variabel kompression.

Även här var alltså Saab i framkant med tekniken och ett tydligt tecken på det är att det skulle ta ytterligare 18 år innan uppfinningen till slut producerades i serieproducerad skala.